Utanför stan i den lilla förorten Rågsved, ligger Babas burgers and bites. Ett litet hål i väggen som aspirerade på SvD:s Gulddrake i kategorin budget. Priset gick till lunchbilen (mitt egna namn på food trucks) Bun meet Bun tror jag. Men eftersom Babas bara ligger ca 7 minuters bilfärd från Stuvsta och vi hade noll matlagningslust, kändes det som om det var ett perfekt läge att susa dit. Kanongott! Synd bara att maten hann bli lite soggig på vägen hem. Svårt att göra nåt åt  tyvärr. 

Vi valde Latin burger och Middle East burger. Spana in resten av menyn här: babas.nu

Satt och kollade i gamla receptsamlingar och fick syn på något bisarrt. Som många av er känner till älskar jag ju min västkust, men hur tänkte klädesholmarna egentligen här....

(För er som inte vet, så är Klädesholmen en liten ö utanför Tjörn, med en lååååååång silltradition.) 

Tänkte i detta inlägg lägga till min första bild. Känns ju lite knasigt att det blev på nåt som jag inte tror är speciellt gott, men låt gå för det. Frågan är alltså: Inlagd sill och potatismos, sen när funkar det ihop?

Ni som följt det stora matslaget på TV - notera att det var min idé med isterbandsfyllning som det smålänska laget gjorde till förrätt.....småländsk telepati....eller nåt....

Alltså.

Jag satt o tänkte ut en egen småländsk meny och då tänkte jag på att göra pyttekroppkakor gnoccistyle med isterbandsfräs i. O så gjorde de det i TV!!! Det kändes ju lite coolt faktiskt. I alla fall för mig. 

Rätt lag vann tävligen tycker jag (Klimpfjäll) och Småland knep ju plats tre. Not bad.

Idag försöker jag mig på lite nytänk igen och försöker mig på temat: nytt o gammalt blir kul modernt. Låter som ett uppslag från inredningstidningen Sköna hem (som jag prenumerara på) o man kan ana att antingen blir det innovativt supersmarrigt eller eklektiskt äckligt.

Sötpotatisstavar i ugn med isterband och fetaröra. O så nån grönsak som jag inte bestämt ännu.

Matlagning pågår så resultatet är ännu okänt.

På snart återhörande!

Kanske inte så oväntat med tanke på säsongen. 

Tre grejer har testats:

1. "Snabbostkaka" med keso o saffran som jag hittade i ett annonsblad från inredningsbutiken Oscar och Clothilde. Betyg: Man måste vara ostkaksmänniska för att gilla denna anrättning tror jag. Och man ska inte skippa grädde och god sylt som jag gjorde av ren lättja. Tänk en riktig småländsk, hemgjord ostkaka smaksatt med saffran, det skulle bli nåt det! 

2. Johanna Westmans sticky buns. Amerikanska kanelbullar gjorda med saffransdeg. Betyg: Har fått fina utlåtande från de som har provsmakat, för vem gillar inte ett riktigt saftigt saffransbröd. Men. Problemet med dessa bullar är att kanelen och saffranet på nåt sätt konkurrerar med varandra på ett lite onödigt sätt. Därför skulle jag vilja göra receptet med mandelmassa i fyllningen och skippa kanelen. Som i en klassisk saffranslängd. Har inte haft tid att testa hur. Notera att bullarna är väl värda att göra även utan omarbetning. Se recept nedan eller kolla på coop.se.

3. Ett ganska mesigt saffransris. Jag hade en halv påse saffran över och det är verkligen gott att krydda riset med saffran, men det är ju helt otroligt svårt att få till ett smarrigt ris. Jag hade för lite buljong och för lite andra kryddor. Verkligen nåt att träna på. 

Gör så här

• Ugn:200º
• 35 minuter + 2 tim 15 min jästid

Smula jäst i en bunke. Tillsätt en skvätt mjölk och rör ut jästen. Häll i saffran, salt, socker, ägg och resten av mjölken. Klicka i smöret och häll ner lite mjöl i taget och arbeta degen tills den blir blank, smidig och släpper från kanterna. Jäs under bakduk eller plastfolie till ungefär dubbel storlek, ca 1,5 timme.

Lägg bakplåtspapper i en ugnsform/plåt, ca 25 x 35 cm. Kavla ut degen på ett mjölat bakbord till ca 25 x 50 cm.

Fyllning

Fördela fyllningen ovanpå och rulla ihop från långsidan. Skär ca 15 bitar, ca 3 cm bitar tjocka skivor. Ställ dem med snittytan upp och 1 cm mellanrum i ugnsformen. Täck med bakduk och låt jäsa 45 min.

Sätt ugnen på 200°. Pensla bullarna med uppvisat ägg och strö över rörsocker. Grädda bullarna mitt i ugnen ca 15 min.

Sockerlag

Koka upp socker och vatten till en sockerlag och pensla de nygräddade bullarna med lagen medan de fortfarande ligger i formen.

Efter två dagar av miserabel mathållning är det dags för lite långkok. 

Någon kanske tänker: Ja, nu har hon gjort fiskbullslasange igen. Ja närapå. 

Vidbränd korv stroganoff dag 1. Man vände sig bort från spisen och vips.....fick läsa husmorstips om vidbrända emaljgrytor.

Dag 2 spenatpasta med crab sticks. Värm aldrig upp crab sticks, då smakar de slem. Man kan överhuvudtaget ifrågasätta crab sticks i köket, eller surimi som det också heter. Men de var billiga och MSC-märkta, så den havsmedvetne smålänningen i mig började härja fritt. Det hela toppades av en sur 3-åring som av nån anledning hatar tillagad spenat. 

Alltså, vad ska man nu göra med högreven till fredagsmyset idag då?

Den som lever får se.

Ja, man kan verkligen säga att kryddpepparn blev gårdagens huvudperson i köket. 

Rookie mistake: Alla kryddor som man mortlar själv smakar ju mer än de färdigmalda, alltså, var försiktig i doseringen. Ta för bövelen inte MER än vad som står i receptet.

Men den blev god moussakan, trots en viss överdosering av kryddpeppar.

Här kommer receptet som jag hittade på Allt om mats sajt, mina kommentarer infogade. Jag hittade förstås tusen moussakarecept på nätet, men detta verkade enkelt så därav mitt val.

Moussaka för 4 personer

Béchamelsås:

(Jag tog lite riven ost som jag hade hemma)

Köttfärssås:

Kryddpeppar är ju en vanlig krydda i traditionell, svensk matlagning. Doften får mig omedelbart att tänka på kroppkakor, en rätt som jag lärde mig uppskatta under mitt singellivs dagar. Färdiga, småländska, med lingon. Mums. Hemgjorda borde ju vara ännu smarrigare förstås. Inget jag ännu testat. Med ursäkten att jag inte äger nån potatispress. 

Men det var inte kroppkakor som fick mig att skriva detta inlägg utan den moussaka som just nu står i ugnen. Köttfärsåsen i en moussaka smaksätts med kanel, lagerblad, muskot och just det - kryddpeppar. 

Jag får återkomma till resultatet senare.

Shalom

Under allhelgonahelgen som gick bjöd vi in grannarna på middag.

I stället för att köra ett säkert kort prövade jag en ny lergrytevariant. Jag hade i alldeles för lite salt, men smakerna blev bra. 

Ett tips är att inte ta ut grytan o servera direkt utan ge det hela en liten vilopaus först. Allra godast var grytan dagen efter. Jag gissar att smakerna sätter sig lite bättre i köttet.

Receptet borde egentligen prövas igen före jag delar med mig av det, men jag chansar på att det blir helt ok...

Turkiskinspirerad kyckling i lergryta (ca 4 personer)

ca 1 kg kycklinglårfilé

2 medelstora auberginer

två gula lökar

6 vitlöksklyftor 

3 msk ajvar, jag tog mild

1 tsk kanel

1 tsk malen kardemumma

2 msk spiskummin

1 kycklingbuljongtärning upplöst i ca 3 dl varmt vatten

salt, ca 3 tsk

peppar, några drag

Lägg grytan i blöt i minst 20 min

Skala auberginen (skalet smakar bittert) och tärna den i ca 2x2 cm stora kuber eller större om du vill att det ska vara mer bitar att bita i grytan.

Hacka lök och vitlök grovt

Ansa bort överflödigt fett från kyckligen

Blanda alltihop väl i en stor bunke och häll över i lergrytan.

Sätt in grytan i kall ugn och sätt sedan ugenen på 200 grader.

Ta ut efter ca 1 h och 20 min.

Servera med cous-cous eller ris eller. Auberginen ger ifrån sig mycket vatten så grytan blir såsig. Ingen extra sås behövs alltså, men lite naturell turkisk yoghurt till blir toppen till. Speciellt om du kanske valt het ajvar eller kastat i extra chili eller så. Om det hela inte blir tillräckligt salt, går det alldeles utmärkt att salta i grytan i efterhand.

Smaklig spis!