Efter två dagar av miserabel mathållning är det dags för lite långkok. 

Någon kanske tänker: Ja, nu har hon gjort fiskbullslasange igen. Ja närapå. 

Vidbränd korv stroganoff dag 1. Man vände sig bort från spisen och vips.....fick läsa husmorstips om vidbrända emaljgrytor.

Dag 2 spenatpasta med crab sticks. Värm aldrig upp crab sticks, då smakar de slem. Man kan överhuvudtaget ifrågasätta crab sticks i köket, eller surimi som det också heter. Men de var billiga och MSC-märkta, så den havsmedvetne smålänningen i mig började härja fritt. Det hela toppades av en sur 3-åring som av nån anledning hatar tillagad spenat. 

Alltså, vad ska man nu göra med högreven till fredagsmyset idag då?

Den som lever får se.

Ja, man kan verkligen säga att kryddpepparn blev gårdagens huvudperson i köket. 

Rookie mistake: Alla kryddor som man mortlar själv smakar ju mer än de färdigmalda, alltså, var försiktig i doseringen. Ta för bövelen inte MER än vad som står i receptet.

Men den blev god moussakan, trots en viss överdosering av kryddpeppar.

Här kommer receptet som jag hittade på Allt om mats sajt, mina kommentarer infogade. Jag hittade förstås tusen moussakarecept på nätet, men detta verkade enkelt så därav mitt val.

Moussaka för 4 personer

Béchamelsås:

(Jag tog lite riven ost som jag hade hemma)

Köttfärssås:

Kryddpeppar är ju en vanlig krydda i traditionell, svensk matlagning. Doften får mig omedelbart att tänka på kroppkakor, en rätt som jag lärde mig uppskatta under mitt singellivs dagar. Färdiga, småländska, med lingon. Mums. Hemgjorda borde ju vara ännu smarrigare förstås. Inget jag ännu testat. Med ursäkten att jag inte äger nån potatispress. 

Men det var inte kroppkakor som fick mig att skriva detta inlägg utan den moussaka som just nu står i ugnen. Köttfärsåsen i en moussaka smaksätts med kanel, lagerblad, muskot och just det - kryddpeppar. 

Jag får återkomma till resultatet senare.

Shalom

Under allhelgonahelgen som gick bjöd vi in grannarna på middag.

I stället för att köra ett säkert kort prövade jag en ny lergrytevariant. Jag hade i alldeles för lite salt, men smakerna blev bra. 

Ett tips är att inte ta ut grytan o servera direkt utan ge det hela en liten vilopaus först. Allra godast var grytan dagen efter. Jag gissar att smakerna sätter sig lite bättre i köttet.

Receptet borde egentligen prövas igen före jag delar med mig av det, men jag chansar på att det blir helt ok...

Turkiskinspirerad kyckling i lergryta (ca 4 personer)

ca 1 kg kycklinglårfilé

2 medelstora auberginer

två gula lökar

6 vitlöksklyftor 

3 msk ajvar, jag tog mild

1 tsk kanel

1 tsk malen kardemumma

2 msk spiskummin

1 kycklingbuljongtärning upplöst i ca 3 dl varmt vatten

salt, ca 3 tsk

peppar, några drag

Lägg grytan i blöt i minst 20 min

Skala auberginen (skalet smakar bittert) och tärna den i ca 2x2 cm stora kuber eller större om du vill att det ska vara mer bitar att bita i grytan.

Hacka lök och vitlök grovt

Ansa bort överflödigt fett från kyckligen

Blanda alltihop väl i en stor bunke och häll över i lergrytan.

Sätt in grytan i kall ugn och sätt sedan ugenen på 200 grader.

Ta ut efter ca 1 h och 20 min.

Servera med cous-cous eller ris eller. Auberginen ger ifrån sig mycket vatten så grytan blir såsig. Ingen extra sås behövs alltså, men lite naturell turkisk yoghurt till blir toppen till. Speciellt om du kanske valt het ajvar eller kastat i extra chili eller så. Om det hela inte blir tillräckligt salt, går det alldeles utmärkt att salta i grytan i efterhand.

Smaklig spis!